skinny.blo.gg

Nu har jag kommit hem från Thailand och kommit in i den svenska tidszonen igen. Det har varit en fantastisk semester och resa. Jag har alltid drömt om att få besöka Thailand och nu har jag gjort det. Jag fick resan av mina föräldrar för de gör allt för att jag ska komma ur min depression och må bra. De plågas av att se mig såhär och veta hur mörka tankar jag har inom mig. Jag har världens bästa föräldrar. Jag har berättat för de i flera veckor att jag vill komma bort härifrån några dagar. Jag vill ha lugn, få landa och fundera igenom hur jag ska må bra igen. Men istället bokar mina föräldrar en resa till Thailand i 2 veckor för mig och de två. Världens finaste föräldrar. 

 

Men resan har inte varit den bästa när det gäller min viktminskning...... Vi har ätit hela tiden och knappt tränat någonting. Varje dag växte min ångest. Varje dag äcklades jag ännu mer av att jag måste äta och äta och äta och äta men inte träna. Jag försökte äta så mycket frukt och grönsaker som möjligt men så ville mina föräldrar äta sådana pannkakor till lunch massor av gånger och de ville äta på den restaurangen men endast onyttig mat och de vill att vi skulle passa på att prova den maträtten nu när vi har chansen. Dessutom gick jag ifrån att svälta flera dagar i sträck, sen äta 1 mål på en hel dag, svälta igen till att äta såhär i Thailand: frukost, mellanmål, lunch, mellanmål och middag + efterrätt. Ser ni skillnaden? Fyfan vad jag har varit tvungen att äta. Jag grät de första dagarna. Vi åt och efteråt sa jag att jag var tvungen att gå på toa. Där inne försökte jag spy men det gick inte och istället satt jag där och bara grät. 

 

Efter denna resan känner jag mig äckligare än någonsin. Jag har säkert gått upp 10 kg, mina lår är så stora att de slår i varandra när jag går och när jag pekar på mitt lår så dallrar hela låret av allt fett, min mage är så uppvälld och det ser ut som att jag är gravid i 7:de månaden, mitt ansikte har svullnat upp och är riktigt runt. Jag får panik. Min ångest växer. Nu undviker jag alla speglar jag kan. Jag klär mig bara i stora, stora tröjor som döljer mig mage. Jag använer min långa vinterjacka för att dölja mina stora lår och rumpa. Jag vill inte träffa någon för isåfall ser de hur jävla tjock jag är. Jag går till och med med en filt runt mig här hemma för att min familj inte ska se hur mycket fett jag har på min kropp. Jag är arg på mig själv. Jag hatar mig själv. Hur fan kan jag ha låtit det gå såhär långt? Jag mår illa när jag ser min kropp, äcklas av hur jag ser ut. Jag trivs inte i min kropp. Jag hatar hur jag ser ut. MEN DETTA SKA JAG ÄNDRA PÅ NU.

 

 Jag har tagit bort alla tidigare inlägg. För nu ska mitt nya nyttiga och positiva liv börja.